Länkstig

Hur underlättas hushållens återvinning av batterier?

Publicerad

Batterier av olika slag utgör en del av hushållsavfallet som inte får så stor uppmärksamhet. Det finns dock flera viktiga skäl till att batterier bör återvinnas. I forskningsprojektet ”Effektivare insamling av batterier”, finaniserat av Energimyndigheten, har forskare från Centrum för konsumtionsvetenskap och Chalmers undersökt hushållens förutsättningar och rutiner när det gäller batteriåtervinning. Projektet har nu fått finansiering för ytterligare två år.


Forskarna har kartlagt hur batteriinsamlingen organiseras i kommunerna, gjort en etnografisk studie bland hushåll och genomfört en nationell enkätundersökning. De forskare som medverkar i projektet är Per E O Berg (projektledare) och Yuliya Kalmykova på Chalmers, Ulrika Holmberg och Maria José Zapata Campos på CFK/GRI och Helena Åberg från Institutionen för kost- och idrottsvetenskap/CFK. Forskarna från Chalmers har kartlagt batteriflödet i samhället och studerat återvinningsstatistiken och hur den kan förbättras. Forskarna från CFK/GRI och IKI har ansvarat för en närstudie av hushållens hantering av batterier, vilken gjorts genom hembesök och intervjuer i 20 hushåll i olika bostadsområden i Göteborg.

Hundratals batterier

Ulrika Holmberg berättar att antalet batterier skilde sig mycket åt mellan olika hushåll, av skäl knutna till hushållets storlek, livsfas och socioekonomi. I teknikintresserade hushåll med barn i skolåldern finns det flest batterier:

Det är inte ovanligt att ett hushåll med två barn i skolåldern lätt räknar upp 70 apparater med batterier i.

- Det är inte ovanligt att ett hushåll med två barn i skolåldern lätt räknar upp 70 apparater med batterier i. Och i vissa av dem finns det flera batterier och så är det laddningar med batterier som är på väg in, så det är ju hundratals batterier i vissa hushåll. Men vi också har varit i ett hushåll där det bara fanns ett enda batteri, och då var det i en brandvarnare som bostadsbolaget hade satt upp, berättar Ulrika Holmberg.
När det gäller återvinningen såg forskarna att hushållen hade olika strategier. Vissa hade en särskild burk eller påse där de samlade uttjänta batterier, medan andra, ofta av utrymmesskäl, samlade allt som skulle lämnas till återvinning på samma ställe. Det senare visade sig vara mer effektivt än man kunde tro.
- När batterierna samlas i ett särskilt kärl tenderar de att ligga kvar längre hemma innan de kommer till återvinningen. Men de som samlar allting i en påse tar kanske med sig den påsen en gång i veckan till en återvinningsstation, där det också finns ofta en batteriholk. På så sätt kommer batterierna mycket snabbare till återvinning, säger Ulrika Holmberg.

Ljusa och mörka platser i batterilandskapet

Forskarna använde begreppet ”batterilandskap” som en beteckning på de platser där batterier, köps, förvaras och används, och de kunde konstatera att detta landskap bestod av både mörka och ljusa platser. På de ljusa platserna finns batterier som används ofta och byts ofta och de batterierna hamnar ofta på rätt plats. De mörka platserna är de där batteriet sitter kvar i en pryl som t.ex. har hamnat på vinden eller blivit liggande i en låda. De halvmörka platserna utgörs av produkter med batterier som inte byts så ofta, kanske bara någon gång per år, som brandvarnare.

Konsumenters medvetenhet

Det finns flera skäl till att batterier bör återvinnas: De innehåller giftiga ämnen som inte bör komma ut i naturen; det kan finnas energi kvar som går att utvinna, och metallerna i batterierna är bra att återvinna eftersom det är kostsamt att bryta nya metaller.

Det är lite förknippat med att vara en ordentlig person, att sortera ut batterierna.

Hur stor är konsumenternas medvetenhet när det gäller batteriåtervinning?
- I stort sett alla vet om att det inte är bra att slänga batterier i soporna, säger Ulrika Holmberg. Det är lite förknippat med att vara en ordentlig person, att sortera ut batterierna. Men man har inte alltid kunskap om vilka batterier som är de farligaste. Man kanske felaktigt uppfattar knappcellsbatterierna som mindre farliga, t.ex., därför att de är små.

Hur har projektet hittills bidragit till effektivare batteriåtervinning?
- Det har bidragit med kunskap om varför batterierna fastnar och inte kommer vidare. Och att det inte räcker med att informera, utan att infrastrukturen också måste fungera, t.ex. att återvinningscentralen ligger nära och uppfattas som en trygg plats. Sen är det också en socialiseringsprocess, som kan underlättas av exempelvis kampanjer eller gemensamma städdagar i bostadsrättsföreningars regi.

Del två av projektet

Nu har forskargruppen alltså fått medel för att fortsätta projektet i ytterligare två år. De ska då studera interventioner som görs för att effektivisera batteriinsamlingen. Tre orter kommer att väljas ut för att följa befintliga satsningar i storstadsmiljö, mellanstor stad och mindre ort, så att olika förutsättningar täcks in. Samma metoder som i första projektdelen kommer att användas: dokumentstudier, intervjuer, observationer och enkäter på nationell och lokal nivå.
- Vi ska undersöka både hur interventioner påverkar batteriåtervinningen och hur konsumtion och återvinning av batterierna i hemmen påverkar interventionerna, säger Ulrika Holmberg. Det är kanske vårt största bidrag, att vi inte bara mäter en kanal och ser hur effektiv den är, utan att vi ser på samspelet.

Om vi inte får hushållen att lämna på rätt ställe, så hjälper det ju inte hur bra de tekniska lösningarna är.

Av de projekt som finansieras av Energimyndighetens batterifond är detta det enda som försöker förstå återvinningen inifrån hushållens perspektiv. Övriga projekt handlar om att hitta tekniska lösningar som att konstruera effektivare batterier.
- Men om vi inte får hushållen att lämna på rätt ställe, så hjälper det ju inte hur bra de tekniska lösningarna är, säger Ulrika Holmberg. När man undersöker batteriernas roll i hushållen får man en mycket bättre förståelse för återvinningsproblematiken och av konsumtionssamhällets utmaningar och baksidor.

Kontakt:

Ulrika Holmberg

    Maria José Zapata Campos

  Helena Åberg

Läs mer om projektet